Hundens anatomiska del

Ursprungligen är hunden ett rovdjur som är anpassat för att förfölja bytesdjur på långa eller korta sträckor och sedan döda dem med ett kraftigt bett. Avspegling av levnadssättet ser man i skelettet, tänderna och matsmältningskanalens byggnad. Avel har gjort att människan har kunnat få fram raser med starkt avvikande utseenden, men alla hundar är i princip byggda på samma sätt.

Hunden har starka muskler, samt hjärt- och kärlsystem som stödjer kortdistanslöpning och uthållighet. När det gäller längd och vikt varierar det starkt beroende på vilken ras det är. Den minsta hunden var en Yorkshireterrier som bara var 6,3 cm på axeln, 9,3 cm på kroppen och vägde endast 113 gram.

Huvudet på hunden var ursprungligen långsträckt med en långansiktsdel och en rund hjärnskål. Proportionerna varierar beroende på ras. När det kommer till tänderna har hunden totalt 42 tänder, där varje sida av käken har tre framtänder, en hörntand, tre framtänder och sex tänder i överkäken och underkäken samt sju kindtänder. Hörntändernas ursprungliga syfte var för att avgöra dominans under strider och hota eller döda byten och när hunden biter används tinningsmusklerna. Nuförtiden kommer inte hörntänderna till så mycket nytta då hunden inte längre behöver jaga byten själv. Tinningsmusklerna hos hanarna är oftast mycket starkare än hos honorna eftersom de oftare strider över dominans. De brukar också ha grövre huvud än honorna.

Hundens ryggrad har sju halskotor, tretton bröstkotor, sju ländkotor, tre korta korskotor som är hopvuxna till korsbenet, samt 20 till 23 svanskotor. Varje bröstkota leder till revbenen och tillsammans med bröstbenet bildas revbenens bröstkorg, som är smal i den främre delen. Detta gör att frambenet kan röras i stora bågar så att lungor och hjärtan får plats.

När det gäller hundens ben är de gjorda för att anpassa hundens teknik när det gäller att jaga byten. Benen är gjorda för kapplöpning, eftersom hunden jagar byten genom att springa ikapp dem och döda dem med ett bett.