Hundens historia genom åren

Forskning har visat att alla hundar har ett gemensamt ursprung och härstammar från en stor grupp vargar som tämjdes i södra Asien, vid floden Chang Jiang för ungefär 16 000 år sedan. Innan den forskningen trodde man att hundar hade olika ursprung.

De äldsta arkeologiska fynden av tamhund kommer från 10 000 till 12 000 före Kristus. Dessa arkeologiska fynd hittades i Irak, Tyskland och USA. I Sverige hittades ett arkeologiskt fynd av tamhundar i Skateholm från cirka 5000 år före Kristus, fynden omfattade cirka 11 gravlagda hundar. I mellaneuropa hittades skelett av tamhunden torvmossen. De kallas också för torvhundar och torvspetsar.

Människan upptäckte så småningom den nytta som hundar kunde bidra till jakt, vakt vid faror och till föda, samt som värmekällor från både djuren och pälsen. Människan märkte också att de kunde kontrollera fortplantningen av hunden och parade ihop hundar med önskvärda egenskaper eller undvek att para ihop hundar med oönskade egenskaper. Som resultat kunde snabbare och starkare hundar avlas fram, men risken för inavel blev större.

För cirka 10 000 år sen fanns det variationer av tamhunden i både storlek och egenskaper som berodde på vilken del av världen som man kom ifrån. Det kan också redan vid stenåldern ha funnits olika variationer av tamhundar som kunde ha använts i olika syften. En del menar också att de hundraserna som förändrades minst är slädhundsraser och lajkor i arktiska områden. Hundarna har då alltså mest likheter till den tidiga tamhunden.

Ett av de äldsta fynden på bilder av hunden hittades i Irak och är små spetsliknande lerfiguriner. Fynden kan ha kommit från cirka 6 500 före Kristus. inom kulturerna i Egypten och Mesopotamien har bevis hittats som med säkerhet visar att det fanns olika hundtyper för olika ändamål. Storlekarna varierade och gravmålningar från 2 200 till 2 000 före Kristus visar de olika hundtyperna. Det finns dock inga genealogiska bevis på att hundarna på något sätt är besläktade med vår tids hundraser.